http://laramore.blogg.se/2011/february/isblaa-ogon.html#comment

Jag är en person som älskar böcker. Långa böcker, med mycket uttömande info. Noveller däremot. Lite svårare för mig kanske. De är ju så korta! Så för att jag ska gilla en novell, ska den vara väldigt bra skriven. Den ska lämna mig med en wow-känsla. På en blogg jag hittade, Laramore, av Clara Johansson finna just en sån novell. Den heter "Isblåa ögon" och den ger mig den där wow-känslan jag letar efter. Länken finns här ovanför, så klicka in för allt i världen, och LÄS! It's worth it!!!

Basen dunkar i mitt huvud

Vägen rusar förbi

Jag färdas bort från allt

Dörrar stängs

Tvingar mig iväg

Fast allting är så kallt

Mitt huvud säger nej

Men bruset

Hindrar det från att höras

Jag kämpar, stretar mot

Backar, tar pånytt

Men ingen vill störas

Grenar täcker himlen

Äter upp min luft

Kan inte andas

Jag tar mig fram i blindo

Med ögon fulla av tårar

Och vägen, av dem randas

Kryper hop till en boll

Inåt i mig själv

Vänder taggar ut

Gråter, skriker, andas

Smärtar och ryter

Varför skulle det tvunget ta slut?

-----

Skriven 11.11.2012

Påväg hem från

Kulturkarnevalen ♥

Betong

Vet du, jag hörde

Det ordet

En gång

Det lät hårt

Kallt

Och gav en genklang
I min inre sång

Så är då också jag

Hård, och kall

Eller är jag bara jag

Invecklad och väldigt lång

-----

Skriven på KK 2012

Den första uppgiften vi fick

av Melinda under

Estradpoesilabbet

♥

STOPP!

Oj, nej

Vad gör jag nu?

Jamen, alltså... Hej!

Jag mår bra, hur mår du?

Nåmen, hej vänta

Ta och stanna ett tag

Nä-ä, varför skulle jag skämta

Jag svär, på mitt jag

Var kommer du från?

Vart ska du? När, hur?

Du svarar, inga hån

Nu är jag klar, din tur

Så många frågor

Så få svar

En känsla av lågor

Som bränner mig bar

Hur ska jag svara?

Kommer de att förstå?

Vet knappt vem jag vill vara

När hånen, räcker till två

En fejk som är rätt

Eller, en person som är jag

Så jag gör allting slätt

Opersonligt, väldigt vag

I mitt huvud är jag en

Min kropp kommer andra

Kan man tvätta sig ren

Så folk ska sluta klandra

STOPP!

Alltså, förlåt

Skit i mig

Lyssna inte på nåt

Det är ju enkelt för dig

Se inte mig, nu

Bara titta bort

Ignorera allt du

Jag har mycket att säga

Inget viktigt i sig

Min gräns är nådd

Vill inte försöka mer

Nu går jag

Hej

-----

Skriven och uppförd på

Kulturkarnevalen 2012

Min största rädsla

Är att börja se henne

I samma ljus

Som jag ser dem

 

Om det hände

Skulle mina murar rämna

Min värld falla i bitar

Och mitt jag gå under

 

-----

Skriven 29.9.2012

På klubbledarkursen i Tammerfors

I'm normal, but yet not

Not abnormal, so then what?

Am I crazy, or just plain me

How do I know, if it's reality?

-----

Is there something, in my mind

Playing games, for me to find

Am I really, just insane

Or is there something, with my brain?

Can it be, there's something wrong

Have I been holding, on to long?

'Cause when I look, there's someone here

But they keep saying, that no one's there...

How do you know, what's right and not

When you never even, get a shot

To find yourself, in all of this

'Cause all just wait, for you to miss

They all wanna help, but don't know how

Recovery should happen, not then - now

I see myself, twisting-bending - turning

For all their needs, for all the yearning

I need a moment, a time of peace

So I get out, of this stormy breeze

I need to breathe, to sleep, to rest

To get this sorrow, off my chest

 

-----

Skriven före jag for på pjäsen

andra gången (med skolan)

11.10.2012

Ett ev mina favoritcitat. Det kommer från Twilight-filmen Eclipse, och första gången jag hörde det så fick jag rysningar. Det får jag fortfarande. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Det är.... Nä, det försvann. Eller jo, det är... Näpp, gone.

Jag har faktiskt ingen som helst aning, men för mig betyder det en hel del. Att våga göra misstag, våga göra något som inte är vettigt, våga göra fel och att våga vara sig själv. Och att inte dömma någon annan för att de gör fel. Kanske de gör mera rätt än en själv, eller mera fel. Ingen skillnad, för det är på deras villkor och det är deras liv. Så minns att ingen kan leva ditt liv och veta vad du ska göra eller vara, det kan bara du själv!

Reaching up to the sky

So very, very high

Spreading out in the air

Standing silent in despair

 

Growing roots down the ground

Flinching at every little sound

Being there wherther sun or rain

An inevitable part of a chain

 

Seeing day go in night

Having no curage left to fight

Feeling cold most the time

When did existing become a crime?

-----

Skriven sommaren 2012

Ett ensamt skri, en dödstyst bön

I en luft så tom, så äckligt tömd

Ingen hör, för ingen vill

Jag står kvar, känner mig glömd

 

-----

Gammal dikt från maj 2012

När det regnade

Satte du dig

På en vattendroppe

För att få se världen

 

Du ville flyta med

Till oändligheten

Till intigheten

Till slutet

 

Du ville se det

Uppleva det

Vara det

Höra dit

 

Och jag följde med

För ska jag se slutet

Vill jag göra det

Med dig

 

-----

September 2012

Nu står jag här, ensam kvar

Medan alla andra, går i par

Jag ser inte nån, någonstans

Som önskar att, jag faktiskt fanns

 

Jag ser bara mörker, utan ljus

Jag hör endast vinden, men inget sus

Vart gick världen, medan jag såg bort

Hur kunde glädjen, nånsin bli så kort?

 

Var finns styrkan, när man är så svag

Fanns den bara till låns, för ett litet tag?

Kan man leva, utan att vara

Finns det snälla någon, som kan svara?

 

Hör mig någon, om jag ropar?

Nu när problemen, så sig hopar

Finns det någon, som vill hjälpa?

När det känns som jag ska stjälpa

 

Finns det någon, som står där

Fast jag är, just som jag är

Finns det någon, som kan se

Att jag hjälp behöver, men ej kan be?

-----

Skriven 11.10.2012

Alltså ja.... Jag har haft så fullt upp att jag helt glömt bort att det var idag. Först kvart före 1 så fick jag se ett inlägg från Kulturkarnevalen på Facebook om hur många som anmält sig, och då slog det mig. Så jag gick in på sidan och drog en lättnadens suck...

Jag hade gått av och an mellan Lyrical jazz, Estradpoesi och Fantasy och tillslut så drog jag bort jazzen, för det kändes inte som att jag var tillräckligt intresserad. När jag kom in på sidan så hade Fantasy redan gått åt, men Estradpoesi fanns kvar. Så jag tog det, och satte mig i kö till Fantasy, men jag vet inte ens om jag vill gå på Fantasy egentligen, för jag är ingen fantasyfantast eller -författare. Jag skriver inte om monster och troll, jag var mer intresserad av labbledaren, Maria Turtschaninoff, som jag tycker skriver rätt bra böcker. Skulle ha velat få en del pointers, men jag tror poesilabbet kan vara något för mig. Inte för att jag skulle kalla mina alster poesi...

Så trots att jag inte satt och uppdaterade sidan 2 minuter före 10 så fick jag ändå vad jag ville åka på :) I'm going on Kulturkarnevalen 2012!!!! Wiiiiiii!

"

Too see a world in a grain of sand

And a heaven in a wild flower

Hold infinity in the palm of your hand

Is eternity in an hour

- William Blake

Blir smått konfunderad av den här. Tror inte riktigt jag fått grepp om den. Den glider undan så fort jag försöker, men vacker är den. No doubt there ♥

"

Life is good, Life is great
Always love, Never hate

Break the rules, Stand apart

Ignore your head, Follow your heart

- Emma Irene

Hittade denna på Tumblr för några dagar sen. Den har en rytm jag gillar, den är kort och lixom kraftfull och den har ett budskap som jag fastnade för.

"

Sorg och Lycka

De är så vitt skilda

Som världar kan bli

Men båda är vilda

Sorg är en våg

Av allt som då fanns

Den är som ett tåg

Där allting är litet

Och dystert och grått

Där allt känns så slitet

Men lycka är en vind

Full av glädje och skratt

Den smeker din kind

Den står där bredvid dig

Och ger dig sitt stöd

När du säger "Håll i mig"

Eller behöver hjälp i din nöd

Jag hatälskar den här. Den är gjord med tanke, men den är inte bra. Den är för banal, barnslig, grund och konstlad. Kanske för att den tog så länge att göra. Kanske för att jag tänkte för mycket på vad jag lade dit. Jag gillar nästan mina dikter bättre då jag bara printar ner första bästa som låter bra, om jag tänker för mycket gå det åt skogs. Så det är en sorts hatkärlek. Undrar varför jag lägger upp den....? :O

"

Some say the world will end in fire

Some say in ice

From what I've tasted of desire

I hold with those who favor fire

But if I had to perish twice

I think I know enough of hate

To say that for destruction ice

Is also great

And would suffice

- Robert Frost, 1920

"

Metervis med taggtråd, tonvis med sten

Som under miljontals sjuka fötter, blivit väldigt, väldigt len

Högvis med bräder, mängder med betong

Finns där på en plats, där ej hörs fågelsång

Ser du deras kamp, kan du skönja deras spår

Av blod, svett, förtvivlan, och mången fälld tår

Hör du deras klagan, kan du höra deras skri

Vet du hur det känns, att inte vara fri?

Kan du känna det på doften, av allt som brunnit där

Att alla dessa människor, har någon hållit kär

Kan du tänka dig den smärta, och den stora djupa sorg

Som är stor nog till att bygga, en stor och mäktig borg

Kan du nånting ana, av allt som där hänt

Finns det något budskap, som den högre makten sänt?

Finns det en lärdom, att ur detta ta

Kanske är medlidande, det största att ha

----------

Påbörjad när vi for tillbaka till hotellet från Auschwitz (20.4.2012)

och färdigställd idag 18.5.2012, lagom till projektpresentationen

"

Jag är stolt, och speciell

Jag är vacker, och väldigt snäll

Jag ger dig allt du vill, och allt jag kan

Jag viskar vackert, och är alltid sann

Jag ser dig verklig, för den du är

Jag klagar aldrig, och är alltid där

Jag skvallrar sällan, och håller allt

Jag står dig bi, i varmt och kallt

Jag ger mig aldrig, och står alltid fast

Jag visar mycket, och gör ingen hast

Om du nu undrar, vem jag är

så se dig i spegeln på väggen där

Skriven på en moddelektion 25.4.2012