Euphoria - Loreen tillsammans med Manillaskolan och Adolf Fredriks musikklasser

 
Ååååhhhhhh, jag får sådana rysningar!!! Det är så vackert! Konceptet, sången, ALLT ♥

Prelude - ett onlinemagasin

Jag har länkat till bloggen förr. Det var ett inlägg om hur vi definierar ordet cool, och att den definitionen kan vara lite snedvriden. Bloggen heter Prelude, och är ett onlinemagasin som nyligen har startats. Där bloggar 15 tjejer om allt från feminism och världens första kvinnliga författare till personer de själva beundrar och saker som förändrat deras liv; via filmer man bara MÅSTE se, böcker de blivit skrämda av och träningsspellistor. Allt blandat med recept, "en bild i timmen" och en massa annat som miljövänlighetstänk och filosofi runt rädslor.

Man kan inte lägga in det i ett fack, för man vet aldrig vad som ska komma. Konspirationsteorier, berättelser, reseguider eller ... ja, vad som helst. Man blir lika överraskad varje gång. Om det kommer något som typ "Obama är en alien" börjar man fundera varifrån det har kommit och om det kommer någonting lite mera "vanligt" som ett recept så blir man lika överraskad ändå, eftersom man kanske förväntat sig något helt annat. Det är allmänbildande, tankeväckande, roligt, användbart och sjukt annorlunda. ME LIKE!!!


P.S. Har lagt länken uppe i menyn, under "Bloggar" :)

Future Plans

Kom upp till Gymnasiet för någon timme sedan, från Högstadiet, där jag hade bildkonst två första timmarna. Just som jag skulle gå, kom en sjua in och bad om ett grönt A3 papper. När jag tagit på mig jackan och var påväg, så var han klar och Helena var också hon påväg ner för trappan till lärarrummet. Den lilla killen började fråga henne vilken klass hon haft lektion med, och Helena svarade förstås gymnasietvåor. Hon hänvisade till mig, samtalet gick vidare och så frågade hon om han skulle börja gymnasiet. Svaret blev "Nä, e kostar ju he" på riktigt äkta dialekt. "Men det gör ju yrkesskola också", fick han till svar. Killen funderade lite, och sedan konstaterade han att han nog fortfarande skulle gå yrkes, för han visste redan vilken inriktning han skulle välja. El, konstaterade han stolt. Och sedan kastade han sig in i en diskussion om varför.

Jag blev så förbluffad. Han hade sin väg utstakad. Visst, han kan komma att ändra sig, men han har i alla fall en väg och om han ändrar sig så blir det bara en annan väg. Det är mer än jag har, och jag är fem år äldre. Typ. Jag valde gymnasiet, för att få mera tid att tänka. Eller, jag antar att jag skulle börjat här ändå, eftersom det antagligen skulle ha ingått i min studieplan, men jag har ingen vidare plan efter gymnasiet. Vet inte vad jag vill studera, vad jag vill jobba med, vad jag vill göra. Han har tur! Jag önskar jag hade varit han!!!

Congratz

Måste nu passa på att säga grattis åt en viss Jenny Melin, som tydligen har "nailat" ett kemistipendium till att åka till Stockholm på Berzeliusdagarna 1-2 februari 2013. GiP visar alltså framfötterna, och eftersom jag är en av skolan facebook-redaktörer och nyheten just utannonserades där, så är var och varannan av mina facebook-händelser av denna stil just nu: ".... gillar Gymnasiet i Petalaxs status: Kemilärare Mona Enlund meddelar att... Jenny Melin från Gymnasiet i Petalax..." Så är det! GRATTIS IGEN!!!

Twilight Breaking Dawn part II

IGÅR var jag med lite folk, och såg Twilight Breaking Dawn part 2. Wohooo!!! tänker vissa av er. Jaha? tänkte jag. Inga spoilers, men den var inte riktigt som jag förväntade mig. Alla fina stunder för mig i boken, stressades bort för att komma till "the point of no return" (som Berit, min modersmålslärare, gillar att kalla det). Slutet var sen faktiskt fint, och ett litet "aaw-moment", så det gillade jag.

Filmen kändes lite tillgjord emellanåt, men det kom jag över ändå. Mackenzie Foy (tror jag hon heter som spelar Reneesme?) var faktiskt jättebra för rollen, och jag gillade valet av henne. Men efter att jag gick ut från bion, kändes det inte som att jag just sett den sista filmen i "THE TWILIGHT SAGA". Ingen hype. Ingen känsla av lite ledsamhet över att den var slut. Bara Jaha?

Min rekommendation skulle ändå bli SE DEN, inte för att jag tyckte att detta var världens bästa film, men för att jag tror att detta är en film som man måste bilda en egen uppfattning om. Endera så älskar man den, eller så gillar man den inte alls...



BTW, så såg vi en trailer till "The Host" före filmen, och DEN bara måste jag se. Jag tyckte sååååå bra om boken, och jag hoppas att filmen kommer bli lika bra!!

Cool?!

http://prelude.blogg.se/2012/november/varldens-coolaste-tonaringar.html

Det här är helt klockrent! Tror alla borde ta och fundera vad "cool" betyder för dem... Och vad man vill att det ska betyda. Vi konstaterade på Kulturkarnevalen att alla definierar ett ord olika, och Lovis sa just att det är ganska konstigt att vi överhuvudtaget förstår varandra, då ord kan betyda så olika saker för olika personer. Det är ju sant! Men att gå runt och definiera ord medan man talar skulle kanske heller inte vara optimalt...

Reflektioner över TOKI

Idag har vi haft besök till skolan av våra vänelever från Leppävirta. Jag, Angelika och Christoffer är i grupp med Emma och Samuli. Samuli har jag inte talat så mycket med, men Emma är jättetrevlig :) En tjej från en annan grupp, Heidi, har också varit med oss en del och hon är också väldig trevlig...

Efter skolan for vi med väneleverna till Vasa och bowlade, gick lite på stan och åt på RAX. Bowlingen var jag lite besviken på, eftersom jag trodde att vi skulle vara i egna grupper så man skulle få lära känna dem lite bättre, men alla var huller om buller och ljudnivån var på max, så några samtal tror jag inte fördes heller. Emma började må dåligt och gick till hotellet så jag gick själv på stan, och RAX var sig likt sen.

Var väldigt nervös över finskan, men det gick på något mystiskt vis. Gjorde mig iaf förstådd. Det mesta blev på finska, av okänd orsak, fast de ska lära sig svenska medan vi lär oss finska. Emma sa sen att hon tyckte att jag pratade bra finska :D DET var oväntat. Och det var så annorlunda mot alla tråkiga försök att tala om olika saker i skolan på finskatimmen. Positiv upplevelse!

Next to Normal

Jag har ett problem. Inget världsproblem, utan ett helt personligt, tearing-myself-apart problem. Jag tror att jag aldrig riktigt bloggade om när jag var på Wasa Teater med min kära kusin Linda, och vi såg musikalpjäsen Next to Normal? Den var i vilket fall fantastisk. Duktiga sångare, jättefina sånger, superbt skådespeleri, fantastisk scenografi, genomtänkta kostymer och en bra story. Jag totalälskade pjäsen och grät i slutet! Stående ovasioner var ett faktum. Och jag visste redan att jag skulle få åka på den en andra gång, med skolan. Vilket är nu på torsdag.

Men då har också Korsnäs Fotoklubb sitt andra möte, och det känns så tråkigt att behöva missa det. Och så har tanken slagit mig att tänk om jag förstör den där första gången, det där första minnet. Jag vill inte gå ut ur salongen och ha en känsla av att pjäsen inte var lika bra som första gången. Eller ännu värre börja tvivla på att första gången faktiskt var sådär bra. Upplevelsen var så extrem, och tänk om jag förstör det?

Korsnäs Fotoklubb

NU har vi fått klartecken äntligen! Igår började det hända saker, och då fick vi börja länka till Korsnäs fotoklubbs blogg (http://korsnasfotoklubb.wordpress.com/). Där kommer upp bilder från fototräffarna, bilder som vi medlemmar tagit till olika teman och andra bilder, som Maria Mannfolk anser vara tillräckligt bra :)

Jag har en privat underblogg till Korsnäs fotoklubb på adressen http://mmalinns.wordpress.com, där jag kommer skriva en del inlägg, posta länkar och lägg upp egna bilder. Där får ni också gärna kika in. Bloggarna finns länkade i menyn under Bloggar respektive Mina Sidor.

My brothers b:day present

Igår fyllde min favoritbror 14 år! (att jag säger favorit kanske beror på att jag bara har en?) Liten har blivit stor ;) Och han fick.........wait for it.........wait for it.......... en 32 tums LED-TV. Medan vi annars lever på stenåldern och inte ens har plattskärm i vardagsrummet, utan har en stor, svart klump som inte ens borde få kallas TV mera, så har han numera en splitterny platt-TV i sitt rum. Borde jag bli avundsjuk? JA! Är jag avundsjuk? Nja...

Av någon konstig orsak så känns det inte som att han är favoriten, att han får allt och att JAG OCKSÅ VILL HA! utan mer som att jag säkert kommer att få använda den jag med någon gång, och att det kommer bli bättre när vi fått bättre internetuppkoppling via fiberkabel, som pappa beställt :) Dessutom så ska jag åka på TVÅ projektresor nästa vår! Både med TOKI till Spanien och till London. OM jag får ihop tillräckligt med pengar... Blir en hel del springande i byn med försäljningslistor och, om allt går som jag tänkt, så ska jag hålla någon form av danskurs både i höst och i vår, och lägga pengarna till resorna. 

GRATTIS till världens bästa lillebror!!!

Idag fyller min kära lillebror år. Killen som funnits i mitt liv i 14 år. Killen som lekt med LEGO, klättrat i träd, badat på villan, spelat spel, lekt i lekstugan och sandlådan, ätit ärter och blåbär, samlat stenar och snäckor, spelat fotboll och spelat video- och dataspel med mig. Killen som jagat mig runt villan och själv blivit jagad. Som skrattat med mig. Som retats med mig. Som suttit med mig i baksätet i bilen under alla tider på dygnet. Som haft springtävlingar med mig. Som varit där hela mitt liv.

Jag är glad att jag har honom, trots att jag ibland önskar att han inte fanns eller blir rasande då han retas. För trots att jag var och är en ganska bossig storasyster, så skulle mitt liv varit och vara enormt tråkigt utan honom. Jag skulle inte ha haft någon att göra alla de där sakerna med, och heller inte ha någon nu att göra saker med ibland. Han fanns för det mesta där när vi var mindre, och kunde leka med mig. Han stod ut med att han "inte fick göra så, för att man skulle göra så" och att jag alltid visste bäst. 

Jag kan inte tänka mig att någon har en bättre lillebror än jag, när allt kommer omkring! TACK lillebror, för att du finns i mitt liv och står ut med mig, precis som jag är!!! ♥ Stora kramar från Storasyster



Iris av Mimi Zou

Minns ni när man var liten och ibland låtsades att varje gång man blinkade så tog man en bild? Nå, det kanske blir möjlighet snart, med hjälp av en smula teknik förstås ;)

Mimi Zou, en collegestuderande vid RCA (The Royal College of Art) har designat en kamera som styrs med hjälp av ögat. Den läser av, och föjler sedan med, ditt ögas rörelse och när du hittar något du vill ta bild av, så är det bara att blinka. Den kan också läsa av vem som finns i bilden, m.h.a. att läsa av personernas individuella irisar och ger dig möjlighet att tagga personen/personerna i bilden, samt ladda upp bilden direkt via Wi-Fi. Man kan också spara bilden på SD-kort om man hellre vill. 

Jag skulle verkligen vilja prova den här. Att det ens är möjligt är för mig en smula förbluffande, men inte mer än man kan vänta sig i dagens läge. Utvecklingen går ju framåt hela tiden. Men sen kommer frågan: Behövs den här?

OBS! Versionen i videon är endast en prototyp, och alltså inte som den behöver se ut när/om den når marknaden. Vill du läsa mer? På -> Dezeen <- finns mera info.


Iris by Mimi Zou from Dezeen on Vimeo.

Var Dig Själv?

Har ni någongång hört uttrycket: "Var dig själv"? Jag skulle säga att jag hör det väldigt ofta. Och det är ju ett fint uttryck, visst? För om man försöker vara någon annan så finns ju den personen redan. Så var dig själv alltså. Det är budskapet.

Personer som säger detta låter ju så väldigt öppensinniga också. Man låter som att man inte fördömmer någon alls, för alla är ju sig själva. Man ser inte ner på någon för deras åsikter, man ger inte någon en sned blick för deras klädval för dagen och man himlar inte med ögonen för att någon inte är som man själv. Man accepterar alla. Låter det inte bra? Kanske lite för bra till och med? Kanske så bra att det inte riktigt kan vara sant? Den sorgliga sanningen är väl att det inte är sant lika ofta som man vill att det ska vara det. Det är mera någonting fint att slänga ur sig, för att acceptans är den nya modegrejen. Acceptans är nutidens stora modefluga.

Vi vill helt enkelt inte acceptera att det finns väldigt få som är sådär "helgonlika" som alla vill vara idag. Jag är säker på att det finns personer som är så bra, men jag är inte säker på att jag mött en sån person. Och jag erkänner, jag skulle gärna vara en sån person, för det är ju det största man kan vara idag, en s.k. fördomsfri människa. Eller i alla fall sådan att man inte agerar ut de fördomarna, ens omedvetet. Men jag är ganska säker på att jag inte är så. Jag vill, men är det inte.

De flesta som förespråkar acceptans falerar oftast på de mest enkla plan. Alla förespråkar att ge pengar till U-länder (förstå mig inte fel, det är en JÄTTEBRA sak att göra), men glömmer att ge ett snällt ord åt personerna man möter varje dag. Glömmer att dedär pengarna inte riktigt väger upp för den sneda blicken du gav han som du inte riktigt tål, eller hur du snäste åt hon du inte riktigt drar jämnt med. Och nu kommer det roliga. Det är helt naturligt. Man kan inte hjälpa att man är så, man bara är det. Ofta är man själv inte ens medveten om det. Det är de som får ta emot det som lägger märke till det.

Så visst, "var dig själv" är ett väldigt fint uttryck, men undermeningen där är att man ändå ska passa in. För fast man är sig själv får man inte avvika från mängden. Man får inte vara eller tänka annorlunda och heller inte se annorlunda ut. Så den egentliga meningen är: "Var dig själv, men passa också in"... Eller så kan man säga såhär:

Don't be too fat, or too thin,
or too dark, or too light;
don't be too sexual, or too chaste,
or too smart, or too dumb.
Be yourself.
But make sure you fit in.
(Anna in One Tree Hill)

Översättning:
Var inte för fet, eller för smal
eller för mörk, eller för ljus;
var inte för sexig, eller för kysk,
eller för smart, eller för dum.
Var dig själv.
Men se till att passa in.

Svar på fråga om Patterncooler

Maja om Bakgrunder till bloggen:
Mst man vara medle´m? :O


Svar: Nej, man bara väljer ett mönsterr (finns många) och sedan får man upp en "editor" där man kan välja exakta färger på bakgrunden. Sen trycker man på knappen "preview|resize|download" och får upp en förhandsvisning så att man kan kolla att man är nöjd. På högra sidan finns en balk där man kan välj att förtsätta redigera, se mönstret i helskärm och ladda ner det som en .png fil (som är gratis). I nedre kanten finns procenttal från 25 till 200 % där man kan välja hur små eller stora man vill ha figurerna. När man är nöjd med allt trycker man på "Download PNG FREE!"
KLART! :)

Down low

Inspirationsbrist.

Jag hade börjat på en ny novell, och kände det som att jag hade inspiration i överflöd. Sedan fick vi i uppgift i modersmål att skriva en materialbaserad uppsats. Jag började på den. Och sen dog min inspiration. Hela min fantasi tycktes säga: "Jaha, om du inte behöver mig mera, så sticker jag...." och sen stack han. Nu får jag inget att funka. Jag har inte rört novellen på en vecka och jag borde skriva klart moddeuppsatsen, men jag KAN inte. Det tar stop. Jag får inte nerskrivet ens ett dugg av alla de fina ord som flockas i mitt huvud. Jag lyckas inte sätta ord på mina tankar och så fort jag sätter mig ner för att börja på den, så stiger jag upp igen, eftersom jag blir så frustrerad.

Orden som brukade komma så lätt
Har nu stuckit och jag står mig slätt
Mot alla dem som har kvar
De orden som en uppsats tar

History Repeats Itself

Igår (14/1/2012) gick fartyget Costa Concordia på grund utanför Italiens kust. Idag (15/1/2012), för exakt hundra år sedan, hände något liknande. Då gick fartyget RMS Titanic på ett isberg utanför Nordamerikas kust och sjönk, knappa tre timmar efter kollisionen. Historien verkar upprepa sig, men nog har vi lärt oss en del.
Vi har tydligen lärt oss bygga större båtar. Från Concordia evakuerades över 4 000 personer, tre har dött och 40 saknas fortfarande av de 60 som gjorde det från början. Med Titanic var det lite annorlunda. Av de ca. 2 200 personer som var ombord på fartyget (som bara hade livbåtar för ca. 1 200 av dem) så dog ungefär 1 500 av dem. Detta höga antal kunde ha minskats om man hade haft livbåtar till alla ombord OCH om man fyllt dem till brädden i stället för att lägga halvfärdiga livbåtar i sjön. Att dödssiffrorna minskar, måste alltså betyda att räddningsväsendet har utvecklats. Det var faktiskt efter Titanic som man tog en ordentlig titt på sjösäkerheten och förbättrade den på många sätt. Men det var i alla fall en olycka, för isberget behövde inte vara precis där. Man hade ju fått isbergsvarningar men det var helt enkelt otur att isberget fanns just där, just då. Concordia däremot, borde inte ha gått på brund, eftersom hon var långt utanför sin vanliga rutt. Detta trots de utmärkta navigeringssystemen man har idag.

Kanske är det helt enkelt så att historien alltid upprepar sig. Vi kan bara lära oss av misstagen och försöka igen..... Och hoppas på att det inte sker igen.

Bakgrunder till bloggen

Om ni vill hitta bra bakgrunder till bloggen så ska ni besöka Patterncooler. Där kan man välja ett mönster och sen bestämma EXAKT hur det ska se ut. Färger, vilken del som ska vara vilken färg osv. Sen kan man ladda ner bakgrunden till datorn gratis och så finns den där. Självklart kan man använda den till annat också....

När man laddar upp den på bloggen så besämmer man hur stort man vill ha mönstret genom att välja mellan 100px oxh 1000px. Och efter det så är det klart. Hoppas ni har nytta av mitt tips ^^

Would you dear irl??!!

Håller på att läsa igenom BlogLovin just nu. Verkar vara flera bloggare som tappat motivationen?? Och en blogg jag läser har nu blivit lösenordsskyddad och jag vet ju varför. Hon fick så många elaka kommentarer (hon är nybliven mamma och bloggar om sin lilla flicka samt vääääldigt mycket annat) om hur hon uppfostrar och tar hand om sin dotter att hon slutade. Vilket är sjukt synd :( Vart är världen påväg riktigt?? I och med att datorerna kom har det blivit allt enklare att trycka ner folk eftersom man inte behöver göra det face-to-face. Men när man skriver en elak kommentar eller säger något elakt på en chatt så sårar man en annan människa precis lika mycket som om man sagt det irl. Det är bara det att man inte ser personen och då inte besväras av det på samma sätt.

Det vet ju jag själv. För om jag råkar häva ur mig någonting som sårar någon annan börjar jag själv må dåligt men om jag skulle sagt det via datorn (har aldrig gjort något sånt tror jag, om jag nu inte sagt något som jag inte uppfattade som sårande men den andra gjorde?) så vet jag att jag inte skulle reagerat lika starkt.

Dessutom är det så lätt att det blir ett missförstånd. Eller att man inte vet hur man ska uttrycka sig. Om jag talar om något viktigt, alltså RIKTIGT viktigt med någon på typ MSN så kan jag märka att varken ord eller smileysar kan uttrycka min reaktion på vissa saker. För en människas kroppsspråk säger ju så mycket. Ansiktsuttrycket avgör hur en kommentar uppfattas och även tonfallet gör att vi får reda på hur en person känner för något. Detta saknas på t.ex. MSN om man inte använder webcam.

Önskar bara att folk kunde tänka över om dom skulle vågat säga samma sak face-to-face nästa gång dom kommenterar. Det lilla skulle säkert göra "cyberspace" till en bättre plats.

EXPLAIN PLEASE ???!!!!!

Jag har ett problem (eller en fråga snarare) och undrar om ni kan hjälpa mig.

Varför frågar man om man vill "följa varandra på BlogLovin"????

Jag menar, jag följer en blogg på BlogLovin för att JAG tycker den är bra, inte bara för att någon annan följer mig i gengäld. Om jag gillar en blogg jag hittar så addar jag den på BlogLovin, jag frågar aldrig om den personen vill göra samma sak för mig. Dessutom har jag en hel drös bloggar på BlogLovin redan (72 st.) så jag kan inte adda någon bara för att den personen addar mig, min BlogLovin skulle svämma över, bokstavligt talat.

Men om ni vill att jag ska börja följa er eller åtminstone kika in på er blogg, så kommentera vettigt för då går jag ju in på er blogg (om ni angett en) för att svara och då brukar jag kolla runt lite på samma gång. Hittar jag ett inlägg som jag vill tycka till om gör jag det på samma gång också. Och gillar jag bloggen så addar jag den på BlogLovin. Så enkelt är det....

Nu säger jag inget ont om dom som frågar och gör detta men jag undrar lite varför?? Följer man inte bloggar på BlogLovin för att man gillar dem?? Eller gör man det bara för att samma person addat/följer dig?? Och ni som gör det, läser ni alla dessa bloggar också??

Hoppas att ingen tar illa upp nu, jag vill ju inte smutskasta någon som gör detta, jag delar bara med mig av min åsikt. Svara gärna, för detta är en grej i bloggvärlden jag inte fått grepp om riktigt......

Tänk till lite någon...

När jag gjorde min förra design så funderade jag lite på en musikspelare på bloggen. Det blev dock aldrig någon men jag läste ändå inlägget på DDB's blogg om musikspelare på bloggen. Han tyckte att om man skulle ha en så skulle man göra så att den som läser bloggen själv kunde välja om han/hon ville lyssna på musiken. När jag nu surfade runt på olika bloggar kom jag till en blogg som inte hade så utan musiken började spelas då man startade sidan. Jag höll på och läste något i en annan flik och hoppade nästan i taket då musiken började. HERREGUD om det inte var störande. Just nu har jag upp en massa flikar för jag håller på med mycket då jag letar efter gubbar på samma gång som jag läser bloggar och facebookar så det tog en stund att lista ut var den spelades och sen få av musiken. Som heller inte var särskilt bra -.- SLUTA TVINGA ER MUSIKSMAK PÅ FOLK SOM INTE VILL LYSSNA PÅ DEN -.-

Och till alla er som funderar på att lägga en musikspelare på bloggen i framtiden, tänk på att ingen vill bli påtvingad att lyssna på er musik eller överraskad då den helt plötsligt börjar spelas. Inget ont mot musikspelare men TÄNK LITE SÅ MÅR ALLA BÄTTRE AV DET ;)

Golden StarDust

Mitt lilla liv i den stora världen. Inget speciellt, men det enda jag har!

RSS 2.0