Freakiest EVER... typ

Misskommunikation idag när jag skulle hem efter att jag stannat kvar i skolan för att gå igenom lite grejer i psykka med Simon. Fick skjuss till Malax, men sen var det "Hit men inte längre". Ringde mamma, men de skulle på skrotrally först, så jag fick börja gå. Från Yttermalx HVC och ända till hushållsmaskiner i Övermalax hann jag innan mamma hittade mig. That makes a total of ca 5 km. Inte så tungt i sig, men min skolväska väger vad som känns som 10 kg, och jag hade en fullpackad gymnastikväska också (due to att jag inte orkat packa ur den). Skorna blev obekväma halvvägs också, så jag tog av dem och gick barfota. Mina fotsulor tackar INTE för det, och min rygg bestraffar mig för mina tunga väskor.

Gjorde en liten upptäckt dock. Ni vet när asfalt spricker, så lappar man ju med en svart sörja, istället för att tvingas göra om vägen hela tiden. Det har jag alltid föreställt mig som plastigt och hårt och liksom glansigt. Men idag fick mina fötter uppleva The Most Freaky Thing Ever. Jag märkte det inte först, men när man går barfota på det där svarta så är de mjukt, det ger efter lite och det känns som att gå på... ja, typ, lite som en människa. Det ger inte efter lika mycket förstås, men det är en jätteläskig känsla när man först går på det. Uhhh!!!


Kommentarer
Katte

Brukar du gå på människor? hihihihiihihihihihi.

2012-05-23 @ 22:38:57


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Golden StarDust

Mitt lilla liv i den stora världen. Inget speciellt, men det enda jag har!

RSS 2.0