Idag är det första maj. En månad kvar nu. En månad till med kamp för livet. Eller i alla fall för bra betyg. En sista push, ett sista vrål för att orka. Trots att man känner mjölksyran och hur musklerna håller på att dö av utmattning, så ska man ta i bara lite, lite till. Ge 100% och sen en till.

Jag måste säga att gymnasiet blev något helt annat än vad jag tänkt mig. Jag gick in där och hade en helt annan bild än vad det till slut blev. På både gott och ont. Mina betyg har alltid varit bra. Jag är så lyckligt lottad att det mesta fastnar bara genom att lyssna på timmarna, och sen behöver jag knappt läsa till provet. Och ändå får jag ofta högre än dem som har kämpat livet ur sig, och läst som galningar. Det är en konstig logik, och jag förstår dem om de tappar studiemotivation av det. Jag beundrar dem faktiskt lite. Att de har sån självdisiplin att de faktiskt läser och kämpar. De har kämpat sig till sina betyg, medan jag nästan glidit in på räkmacka. 

Jag hade väntat mig att möta en vägg i gymnasiet. En vägg som skulle tvinga mig att läsa. En vägg som skulle sänka mina betyg med något steg. Och jag var livrädd. Några prov i början läste jag faktiskt till, men sen blev det stressigt till ett prov. Jag hann inte läsa och ändå gick det. Då slog min lata sida till. Så det jag läser till ett prov är nästan obefintligt, om man jämför med någon av mina klasskompisar som läser flera kvällar på förhand. Jag har mött på några hinder, matte och finska. Finska har jag alltid haft svårt med, för det vägrar fastna. Jag ser ingen logik i det, och jag ser ingen ände på det heller. Matte läser jag lång, och jag kan inte säga att jag någon gång varit så bra på att se de där sambanden man ska se, men det går skapligt. Så jag ska inte klaga, och det gör jag inte heller.

Med allt det här vill jag inte skryta. Jag vill säga att jag ser alla dem som kämpar som djur och ändå får se sig besegrade. Om allt var på lika villkor skulle ni slå oss som har det lätt med hästlängder. Ni är så fantastiskt starka som orkar läsa och kämpa. Ni borde få en éloge för det. Fortsätt kämpa! För en dag är jag säker på att er kamp kommer löna sig mer än för dem som gav upp. Jag önskar att jag kunde dela med mig av mitt läshuvud, men det kan jag inte. Vet bara att jag håller alla tummar för er, och tänker på er. GE INTE UPP!!!