Jag fick ett sms igår kväll där det stod att jag skulle läsa min mejl. Jag tror hon vet hur mycket jag gillar överraskningar, särskilt när jag får vara den som överraskar, men också att få dem. Jag loggade genast in på hotmail och öppnade det. När jag skulle börja på 3:e stycket började jag få lite svårt att se vad det stod och när jag till slut kommit genom mejlet så föll flera stora tårar. Dels över innehållet men mest över att hon tagit sig tid att skriva allt det där. Jag har aldrig fått något sådant förut. Kramar brukar vara det vanliga. Och sen ett tack förstås. Nu vill jag inte förminska de ögonblicken, för de är definitivt ögonblick jag minns och alltid kommer att minnas, men jag är inte van med att någon lägger så mycket tid på att tacka mig. Det kändes så fint. Och jag blev så glad.

Jag tycker om att överraska människor. Att visa att jag minns dem, uppskattar dem och lyssnat på när de berättat något om sig själva. Jag tror inte på långa vägar att det är de få stora sakerna man kan göra för någon, som väger upp för alla de små sakerna. En lapp som berättar att du är värdefull, ett sms som visar att man tänker på dig, en lite mindre (men desto mer genomtänkt) present på födelsedagen, ett kort på namnsdagen eller vändagen och att ta sig tid att stanna upp för att berätta att man uppskattar dig. De små sakerna försöker jag göra för andra. Jag önskar att glädja dem som glädjer mig varje dag, genom att bara finnas i min omgivning och dela med sig av sig själva. Det är en gåva som jag inte kunde skatta högre....

Så om du läser detta: Jag tackar dig av hela mitt hjärta för den där lilla gåvan. Att du tog dig tid att tacka så där betyder mer för mig än du någonsin anar. Jag har problem med att hitta ord, och det händer inte så jätteofta. Det räcker inte riktigt med bara tack, men det är tyvärr allt jag har, så TACK!!!! ♥