Am I who I am, or am I trying to be you?

Skulle kanske vara passligt med en ursäkt, men det finns ingen... Jag skulle kunna säga att jag helt enkelt inte haft tid p.g.a.... och sen rada upp en lång lista som skull innehålla provvecka, läxor, projektresa, stress, dansskola osv. but I'm not gonna do that. Visst, jag har haft lite tid, jag har alltid lite tid. Men sanningen är väl mera den att jag inte vet om jag orkar blogga längre. Det är kul en tid, men sen tar det stop. Man skriver samma varje dag, och man slutar sen när man blir uttråkad. Eller i alla fall jag. Men jag försöker igen. Vi får se hur långt det räcker.

För exakt en vecka sen fick jag höra att jag är en väldigt stark person. Att jag orkar och tar på mig saker som andra inte gör. Och allt min hjärna skrek var: FEEEEEEEEEEL!!!! Jag? Stark? Att jag skulle orka mycket? Det låter som ett skämt i mina öron. Och när det fortsatte med att jag alltid ler och är glad, blev jag tvungen att protestera.

Allt det här får mig att känna mig som en fejk. Det känns som om jag projicerar en bild av en person som jag inte är. Eller så är det jag som inte har en aning om hur jag är. Och det är väl inte så mycket bättre? Min självkänsla må vara låg, men skulle den vara så låg att jag helt tappat greppet om hur, och vem, jag är? Eller fejkar jag undermedvetet för att slippa visa mitt verkliga jag? Är jag precis som jag är, och andra säger, medan jag nedvärderar mig själv i skuggan av andra? Hur är jag? Vem är jag?

Förvirring är allt som finns kvar,
när man på frågor kräver svar,
som bort allt relevant tar,
och lämnar tomheten bar


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Golden StarDust

Mitt lilla liv i den stora världen. Inget speciellt, men det enda jag har!

RSS 2.0