Just me, being tired
Jag vill inte... Jag orkar inte... Jag kan inte... Jag klarar inte...
Känns som att allt jag tänker börjar med de fraserna just nu. Och hur jag ska ta mej ur det orkar jag inte riktigt ta tag i just nu. Små stunder kommer jag mig en bit uppåt, men efter en stund sjunker jag ner igen. Och nu lite djupare än förut. Kanske man borde sluta försöka och bara acceptera att man har en svacka? Eller ska man kämpa sig slut i ett försök att ta sig upp för en längre tid? Dilemma dilemma...
Är så evinnerligt trött också. Vill bara sluta ögonen och sova mig genom några månader. Hur det här ska gå har jag ingen aning om... Men just nu längtar jag till sommarlovet av hela mitt hjärta. Fast en liten del kommer nog alltid att fasa för det. Saknad.
Är så evinnerligt trött också. Vill bara sluta ögonen och sova mig genom några månader. Hur det här ska gå har jag ingen aning om... Men just nu längtar jag till sommarlovet av hela mitt hjärta. Fast en liten del kommer nog alltid att fasa för det. Saknad.
What have I done?
Okej, nya tag var det. Lite snabbt vad som hänt i mitt liv sedan..... februari? Oh my, det var länge sen!
- Jag har fått sommarjobb. Två stycken t.o.m.
- Jag har tillfälligt förlorat något viktigt, och sen fått det tillbaka igen ♥
- Jag har haft påsklov, som var ganska lugnt utan stora händelser.
- Jag har varti på projektresa till Polen, vilket var extremt vackert och kul. Kom hem i måndags, och hela min vecka har varit upp och ner sen dess...
- Jag har hunnit fira några födelsedagar :)
- Jag har en massa bilder som bara väntar på att bli genomkollade och använda.
- Jag har kört premiärturen med vespan (idag faktiskt, och det var såååå kul)
- Jag har läst några böcker, nu nyligen Berusad av evigt liv och Sommaren jag blev vacker (kanske kommer upp någon recension/referat/något)
- Jag har skrivit några korta halvmesyrer till dikter
- Jag har kommit in i en ny period med 4 språk (franska, tyska, finska, svenska) samt långmatte. Enda som håller mig uppe är de 3 timmar dans (gymnastikkurs) jag har under skoltid. Tack gode gud för sommarlov!!!
- Jag har provat flera nya recept
- Jag har blivit äldre....
- ...och klokare (förhoppningsvis)
Am I who I am, or am I trying to be you?
Skulle kanske vara passligt med en ursäkt, men det finns ingen... Jag skulle kunna säga att jag helt enkelt inte haft tid p.g.a.... och sen rada upp en lång lista som skull innehålla provvecka, läxor, projektresa, stress, dansskola osv. but I'm not gonna do that. Visst, jag har haft lite tid, jag har alltid lite tid. Men sanningen är väl mera den att jag inte vet om jag orkar blogga längre. Det är kul en tid, men sen tar det stop. Man skriver samma varje dag, och man slutar sen när man blir uttråkad. Eller i alla fall jag. Men jag försöker igen. Vi får se hur långt det räcker.
För exakt en vecka sen fick jag höra att jag är en väldigt stark person. Att jag orkar och tar på mig saker som andra inte gör. Och allt min hjärna skrek var: FEEEEEEEEEEL!!!! Jag? Stark? Att jag skulle orka mycket? Det låter som ett skämt i mina öron. Och när det fortsatte med att jag alltid ler och är glad, blev jag tvungen att protestera.
Allt det här får mig att känna mig som en fejk. Det känns som om jag projicerar en bild av en person som jag inte är. Eller så är det jag som inte har en aning om hur jag är. Och det är väl inte så mycket bättre? Min självkänsla må vara låg, men skulle den vara så låg att jag helt tappat greppet om hur, och vem, jag är? Eller fejkar jag undermedvetet för att slippa visa mitt verkliga jag? Är jag precis som jag är, och andra säger, medan jag nedvärderar mig själv i skuggan av andra? Hur är jag? Vem är jag?
Förvirring är allt som finns kvar,
när man på frågor kräver svar,
som bort allt relevant tar,
och lämnar tomheten bar
