Next to Normal

Jag har ett problem. Inget världsproblem, utan ett helt personligt, tearing-myself-apart problem. Jag tror att jag aldrig riktigt bloggade om när jag var på Wasa Teater med min kära kusin Linda, och vi såg musikalpjäsen Next to Normal? Den var i vilket fall fantastisk. Duktiga sångare, jättefina sånger, superbt skådespeleri, fantastisk scenografi, genomtänkta kostymer och en bra story. Jag totalälskade pjäsen och grät i slutet! Stående ovasioner var ett faktum. Och jag visste redan att jag skulle få åka på den en andra gång, med skolan. Vilket är nu på torsdag.

Men då har också Korsnäs Fotoklubb sitt andra möte, och det känns så tråkigt att behöva missa det. Och så har tanken slagit mig att tänk om jag förstör den där första gången, det där första minnet. Jag vill inte gå ut ur salongen och ha en känsla av att pjäsen inte var lika bra som första gången. Eller ännu värre börja tvivla på att första gången faktiskt var sådär bra. Upplevelsen var så extrem, och tänk om jag förstör det?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Golden StarDust

Mitt lilla liv i den stora världen. Inget speciellt, men det enda jag har!

RSS 2.0