Kom upp till Gymnasiet för någon timme sedan, från Högstadiet, där jag hade bildkonst två första timmarna. Just som jag skulle gå, kom en sjua in och bad om ett grönt A3 papper. När jag tagit på mig jackan och var påväg, så var han klar och Helena var också hon påväg ner för trappan till lärarrummet. Den lilla killen började fråga henne vilken klass hon haft lektion med, och Helena svarade förstås gymnasietvåor. Hon hänvisade till mig, samtalet gick vidare och så frågade hon om han skulle börja gymnasiet. Svaret blev "Nä, e kostar ju he" på riktigt äkta dialekt. "Men det gör ju yrkesskola också", fick han till svar. Killen funderade lite, och sedan konstaterade han att han nog fortfarande skulle gå yrkes, för han visste redan vilken inriktning han skulle välja. El, konstaterade han stolt. Och sedan kastade han sig in i en diskussion om varför.

Jag blev så förbluffad. Han hade sin väg utstakad. Visst, han kan komma att ändra sig, men han har i alla fall en väg och om han ändrar sig så blir det bara en annan väg. Det är mer än jag har, och jag är fem år äldre. Typ. Jag valde gymnasiet, för att få mera tid att tänka. Eller, jag antar att jag skulle börjat här ändå, eftersom det antagligen skulle ha ingått i min studieplan, men jag har ingen vidare plan efter gymnasiet. Vet inte vad jag vill studera, vad jag vill jobba med, vad jag vill göra. Han har tur! Jag önskar jag hade varit han!!!