Euphoria - Loreen tillsammans med Manillaskolan och Adolf Fredriks musikklasser

 
Ååååhhhhhh, jag får sådana rysningar!!! Det är så vackert! Konceptet, sången, ALLT ♥

Dumdadumdum

Har blivit ombedd att blogga. Om vad kan man ju undra. Mitt absoluta icke-intresse av det? The fact that we har projektvecka och jag inte ens vet om jag orkar med det, fast det är minimum att göra? Min totala oro över grejer, som jag känner att jag ändå inte kan göra något åt? Frustrationen över min egen situation? Min egen egoism? Tja, alltid finns väl något...

Min dag. Den karaktäriserades av monotona lektioner, då vi satt och skrev texter till projekthäftet. Imorgon blir det en film, och sen ännu mer monotonhet, innan danslektionerna på kvällen. Sen på onsdag ännu mer av samma vara, och sen besök till Sweet Vasa i stan på Afternoon Tea. Resten av skolveckan tänker jag inte ens nämna, för att det är ungefär samma sak. På torsdag kväll får jag dock ett litet avbrott ♥ Thank god, jag tror jag skulle ha svårt att orka annars.

Dikter har jag faktiskt i ur och skur. Tror jag ska kasta in några snart. Om jag vill, orkar och kan... Antar att det beror på mitt humör, och hur stor motivation jag har...

Booo

Det känns som att det är dags nu. Att komma fram igen. Det har gått en tid. Jag har förändrats som människa. Och jag står kvar på denna jordglob.

Eller vem vet, kanske det blir mera sporadiskt. Efter allt som hänt, så ligger prio på en del andra saker <3 Vi ser vart det bär i alla fall!

.

Jag läser i dvala. Uppfattar bara det suddiga blurr, som texten utgör. Min själ, min tanke, mitt jag är någon annanstans. Tänker inte på andningen. Bara gör som kroppen någon gång sagt till mig. Lyder min kropp slaviskt. Funderar inte ens på uppror. Precis som mina ögon, per automatik, tar sig igenom texten. Skummar, glider, skurrar. Snart klar.

Fortfarande inget uppror. Fortsätter som vanligt. Vill kanske inte, men vågar inget annat. Vågar inte känna stickandet i huvudet, när jag berövar min kropp syre. Vågar inte känna elden som bränner blodet, när bubblorna inte längre finns där. Vågar inte se besvikelsen i deras ögon om jag misslyckas. När jag misslyckas. Som jag ändå gjort nu.

Perfektion var inte gjort för mig. Jag ville. Åh vad jag ville. Vara perfekt. Omtyckt. Den bästa. Jag ville att alla skulle minnas mig för det. Den som klarade allt. Orkade det där lilla extra. Hann med. Aldrig bröts sönder. Den starka.Men jag är inte hon.

Jag är en svag människa. Jag klarade mig enbart på överskottsenergi. Den energi som strömmade till medan jag fortfarande kunde lura mig själv. Medan jag fortfarande trodde att det inte var så. Att jag inte var den människan. Den som ingen gillade. Den som alla ratade.

Men det tog slut. Ljuset gick upp. Även för mig. För aldrig fanns någon där. I början kunde jag ännu hoppas. Att något skulle ändras. Någon dyka upp. Att livet inte alltid skulle vara såhär. Jag höll mig lugn. I hoppet. Fann styrka i tilltron. Och fick framgång. Ett tag. Men inte länge.

Saker ändras. Precis som Faust ville jag att tiden skulle stoppa. Istället tog djävulen min själ. Rev sönder den. Och tiden gick vidare. Kunde inte, ville inte stanna. Och jag blev ensam. Igen.

Jag fick se alla andra. Fick se dem träffas. Bli vänner. Bli förtrogna. Bli soulmates. Och sedan bryta. Jag fick se dem gå därifrån. Fortfarande starka. Fortfarande med tilltro och rak rygg. En tro på att det skulle hända igen. Fortsätta hända. Precis som man inom kemin alltid förutsätter saker. Att vissa saker alltid kommer att hända. Fast man inte vet säkert.

Den tilltron gick sönder för mig. Eller var sönder. Vem vet. Kanske den aldrig existerat hos mig. Kanske den, precis som fåglarna om vintern, flög sin kos. Jag är ju född då. På vintern. Så kanske tron for sin väg. Tog semester. Lunch i Italien. En siesta i Spanien. Middag i Frankrike. Kom hem med morgonflyget igen. Landade på Helsingfors-Vanda flygfält och sedan...

Aldrig kom till mig. Aldrig gav mig något jag så innerligt behövde. Bara trampade över mig. Som löven träden ratat och kastat ifrån sig. På den leriga marken. Som då hunnit bli frostnupen.

Och utan den var jag dödsdömd. Dömd till att inte orka ända fram. Dömd till att bara orka so much. Och sedan falla ner. I en avgrund av tårar, självhat och smärta. Mitt sanna hem. Mitt bo.

Men jag har ingen rätt. Ingen rätt att vara deprimerad. Mina armar har inga sår. Tanken har aldrig ens slagit mig. Inte påriktigt. Inte heller tanken om icke-existensen. Tanken om att beröva mig själv mitt liv. Har slagit mig. För den styrkan har jag inte. Varken psykisk, fysisk eller emotionell. Så jag har ingen rätt. Jag tar den rätten ifrån mig. Genom min svaghet.

Och nu är jag förevigt fast. I gränslandet mellan min perfektion och mitt misslyckande. Har ingen styrka för varken eller. Inget mod. Ingenting. Håglöshet där förut fanns brinnande passion. Tårar där förut fanns glittrande skratt. Smärta där förut fanns glädje.

Jag är en vålnad nu. Ett spöke som ibland lever upp. Brinnande livseld. För någon minut. Men aldrig så länge. Aldrig tillräckligt länge. Tillräckligt för att ta mig bort, utan förevigt dömd till mitt mellanting. Mitt vara.

MIA again. No reason

Nothing what so ever har hänt mig, jag lovar. Jag har bara inte bloggat.

Det har varit självständighetsdagen. Jag gjorde inte mycket. Hade en urge att åka till kyrkogården och se på ljusen och liksom pay my respects to the guys that made our independence possible back in the days. Eller nåt, men tji fick jag där, för ingen annan hade lust så jag fick inte ens skjuss...



I fredags for jag till stan. Hade äntligen tid att ta mig till min lokala garnaffär, där jag egentligen älskar att vara, men inte alls hunnit kika in till sedan typ förra året någon gång. Felt so stupid, men nu är jag back on track. Sen köpte jag en enorm pepparkaksform in the shape of a heart på Anttila (tack K som hittade det) och så blev de off swimming. Av något roligt sammanträffande så var Svante också där, så han hängde på oss. För mig och K blev det sammanlagt 1,5 km, blandat med prat, skratt och Svante ;)

Igår blev det pepparkaksbak. Pem och Jesper turned up, och likaså Svante. Vi bakade pepparkakor i all sköns ro, med en massa skratt och annat. Sen blev det glögg och så låg vi på min säng i en hög och pratade om saker, varav vissa kan upprepas här och andra inte kan. Fick en liten mood dip då de for, för jag skulle gärna haft dem stanna länge... Såg på Downton Abbey på kvällen och tror att det hjälpte. Lite i alla fall :P

Och idag tänker jag inte ens prata om. Kan bara hoppas att något kommer turn up ikväll. Maybe I'll make it happen, om jag orkar. Annars blir det som det blir.

It's December!

Helt plötsligt, out of nowhere, så har kalendern slagit om till december. Min födelsemånad. Och jag som tyckte att det var sommarlov för bara en månad sen. Tiden går fort, fast man inte riktigt tänker på det. Den bara flyger iväg, och lämnar en bakom. Snart har jag gått ut halva tvåan, och sen är det bara ca. ett år kvar före jag är abiturient. Sedan skriver jag studenten, och BOOM! Allt är klart och så ska man vidare. Skrämmande!

På tal om annat, så hade jag en väldigt rolig och spontan kväll ikväll. Har inte blivit så många av dem, allt ska planeras så att det passar. Men ikväll så bara hände det. Sånt är också kul! Platsen för min spontana träff råkar vara i kyrkhemmet, vilket inte riktigt ger er en autentisk bild, men that's the case. Träffade S.där, för att jobba på ett litet projekt, men det blev mera att vi pratade, skrattade och bara gjorde det som föll oss in. När vi var klara gick vi en bit, och jag träffade en friare vid namn Fenix. Han var en väldigt stilig svart herre, med väldigt vacker päls på sig. Men han var inte riktigt min typ. Don't get me wrong, I like cats, men han blev lite påstridig då han skulle upp och stå på min axel hela tiden ;) Rolig kväll, glad att jag får ta den med mig in i den nya veckan!!

Dancing makes me high!

Nu börjar julprogrammen come together riktigt snyggt, både på Dance och på Streetjazz. Hela temat för alla koreografier är julklappar, och sen har varje grupp fått en egen sak som koreografin ska handla om. På Streetjazz har vi Iphone, och den koreografin är nog helt ok och den är rätt så rolig, men jag har jättesvårt att minnas allt, och det är en grej som jag bara inte får till -.-

Sen på Dance, så har vi leksakshästar som tema. Och DEN är helt sjukt kul att dansa, och sen om vi verkligen får till det, så kommer det att bli så nice!!! Ett lyft har vi med också, och en massa hopp, sprakar och coola rörelser. Blir så glad varje gång jag får dansa den, och den är verkligen helt amazing. Överlag så finns det bara inget bättre än Dance! Att välja medelnivån var nog inget misstag, fast jag känner mig lite lost ibland. Idag så kände jag dock att jag fick till nästan allt, och när jag satte den sista hoppserien vi gjorde var jag såååå glad! Tror jag lyste som en sol :P

Lämnade på en extra lektion sen, Dance nybörjare, och tyckte jag hängde med helt bra fast de höll på med sin julfestdans. Kunde ju en del från förr, eftersom jag gjort vissa delar på min egen timme. Även denna koreografi var helt AMAZING! Fattar inte hur Camilla gör de!! Blir definitvit att välja Dance till en ny termin :D

Prelude - ett onlinemagasin

Jag har länkat till bloggen förr. Det var ett inlägg om hur vi definierar ordet cool, och att den definitionen kan vara lite snedvriden. Bloggen heter Prelude, och är ett onlinemagasin som nyligen har startats. Där bloggar 15 tjejer om allt från feminism och världens första kvinnliga författare till personer de själva beundrar och saker som förändrat deras liv; via filmer man bara MÅSTE se, böcker de blivit skrämda av och träningsspellistor. Allt blandat med recept, "en bild i timmen" och en massa annat som miljövänlighetstänk och filosofi runt rädslor.

Man kan inte lägga in det i ett fack, för man vet aldrig vad som ska komma. Konspirationsteorier, berättelser, reseguider eller ... ja, vad som helst. Man blir lika överraskad varje gång. Om det kommer något som typ "Obama är en alien" börjar man fundera varifrån det har kommit och om det kommer någonting lite mera "vanligt" som ett recept så blir man lika överraskad ändå, eftersom man kanske förväntat sig något helt annat. Det är allmänbildande, tankeväckande, roligt, användbart och sjukt annorlunda. ME LIKE!!!


P.S. Har lagt länken uppe i menyn, under "Bloggar" :)

Weekend

En rätt så händelserik helg (lör-sön) med Katarina, Pem och Jesper. Tacokväll, kvällspromenad, filmmys, chipsätande, diskussioner och lite annat smått och gott. Kom i säng först halv 4, men ändå kände man sig inte död då man vaknade kl. 9 imorse. Kom oss ur sängarna någon gång 11 och resten av ensemblen kollade skräckfilm i brorsans rum, medan lilla jag som aldrig gilllat skräckfilmer hade lite annat för mig. Tacos till ett seent morgonmål och sedan for alla hem. Efter det har jag kollat film och sedan inte mer med det...


Dags för läxor tror jag. Skulle dock inte bli förvånad om jag fortfarande sitter här om en timme ;)

Future Plans

Kom upp till Gymnasiet för någon timme sedan, från Högstadiet, där jag hade bildkonst två första timmarna. Just som jag skulle gå, kom en sjua in och bad om ett grönt A3 papper. När jag tagit på mig jackan och var påväg, så var han klar och Helena var också hon påväg ner för trappan till lärarrummet. Den lilla killen började fråga henne vilken klass hon haft lektion med, och Helena svarade förstås gymnasietvåor. Hon hänvisade till mig, samtalet gick vidare och så frågade hon om han skulle börja gymnasiet. Svaret blev "Nä, e kostar ju he" på riktigt äkta dialekt. "Men det gör ju yrkesskola också", fick han till svar. Killen funderade lite, och sedan konstaterade han att han nog fortfarande skulle gå yrkes, för han visste redan vilken inriktning han skulle välja. El, konstaterade han stolt. Och sedan kastade han sig in i en diskussion om varför.

Jag blev så förbluffad. Han hade sin väg utstakad. Visst, han kan komma att ändra sig, men han har i alla fall en väg och om han ändrar sig så blir det bara en annan väg. Det är mer än jag har, och jag är fem år äldre. Typ. Jag valde gymnasiet, för att få mera tid att tänka. Eller, jag antar att jag skulle börjat här ändå, eftersom det antagligen skulle ha ingått i min studieplan, men jag har ingen vidare plan efter gymnasiet. Vet inte vad jag vill studera, vad jag vill jobba med, vad jag vill göra. Han har tur! Jag önskar jag hade varit han!!!

Congratz

Måste nu passa på att säga grattis åt en viss Jenny Melin, som tydligen har "nailat" ett kemistipendium till att åka till Stockholm på Berzeliusdagarna 1-2 februari 2013. GiP visar alltså framfötterna, och eftersom jag är en av skolan facebook-redaktörer och nyheten just utannonserades där, så är var och varannan av mina facebook-händelser av denna stil just nu: ".... gillar Gymnasiet i Petalaxs status: Kemilärare Mona Enlund meddelar att... Jenny Melin från Gymnasiet i Petalax..." Så är det! GRATTIS IGEN!!!

Heart-to-Heart

Know How-mässa

Ikväll har jag varit på Know How-mässa i Botniahallen i Vasa. Det är en utbildnings- och rekryteringsmässa, dit en massa olika skolor och en del företag kommer för att visa upp sig och låt folk veta var de finns. Högstadiets nior åker dit varje år, jag for själv för två år sen, och i år tänkte jag att: Varför inte? Lite annorlunda än för två år sen. Då tänkte man inte lika mycket på vad man såg, man sprang mest runt och tog en massa broschyrer på måfå. Nu var man lite mer seriöst inriktad, och nästa år tänker jag verkligen åka igen, för då blir ju skolbyte mera aktuellt!

Träffade också en del folk, som typ min kusin och en gammal vän från förr. Och så gjorde jag en ny bekantskap i Milou, en superdupersöt kisse som var med från Optimaenheten Lannäslund. Jag smälte som en isbit. I love my cat, no offence Tiger men hon var sååååå söt. Och sååååå adopterbar. Tyvärr ställer päronen ner foten, så där slutade my fairytale men ändå. Söpö ♥

Bilder och lite mer kommer säkert inom kort (typ imorgon), och antagligen fler på mmalinns än här, men I'll let you know!!!

Maybe she's born with it? No, it's just Fotoshop

Hm... Ja

Jo... Efter en del annat smått och gott och en helt improviserad historia som jag och Lovis började fila på i kommentarsfältet på en status jag skrev, så ska jag NU försöka ta mig mot läxorna! Kom igen Malin, you can do it! :D

 
En väldigt gammal, och ser jag nu, smått suddig bild på min söta kisse får ni också ta del av. Egentligen letade jag upp den bara för att förhala stunden då jag slukas av läxor men NU...SKA...JAG...FAKTISKT...GÅ!!! Lovar!

Golden StarDust

Mitt lilla liv i den stora världen. Inget speciellt, men det enda jag har!

RSS 2.0