Det blev nog ändå lite tomt här. Jag kan inget göra åt det nu, och orsaken är att jag hade så sjukt roligt att det inte är sant. Melinda, som vår labbledare hette, är en helt sjukt amazing person och alla mina "medlabbare" (alltså Elsa, Edit, Nelli, Akseli och Lovis) var väldigt sköna typer, så vi hade extremt kul ihop. Ja, alltså verkligen EXTREMT kul!!!!



Och kvällarna spenderades med en massa folk, både gammalt och nytt. Att räkna upp namnen skulle ta forever, så det låter jag bli. Sanning och konka, pianospel, diskussioner, sång, dans, luftmadrasser, ohållna tysttider, argument, kramar, gitarrspel, trolleritrick, springande och en massa annat har mina kvällar bestått av, medan dagarna har fokuserats på labbet. Som var väldigt krävande, men när vi gick över tiden så tänkte man inte ens på att poängtera det. Det var lite tungt psykiskt, men så otroligt givande!

Att åka hem från den här karnevalen var ännu värre än förra året. Jag skulle kunnat loopa tiden, för att börja om från torsdag igen. Men det gick ju inte tyvärr. Så jag släppte en tår istället. Detta är ett minne jag kommer att bära med mig för evigt. Människorna, stämningen, glädjen och skratten. Bara minnen nu, men minnesvärda minnen ♥

TACK TILL: först och främst Gusse, som kom på hela grejen med Kulturkarnevalen; sen alla producenter, bidragsgivare, staffisar och andra människor som gör detta möjligt; alla deltagare som gjorde detta till en sån fest, särskilt Elsa, Edit, Nelli, Akseli och Lovis, som var de bästa "medlabbare" man kunde fått...

OCH särskilt tack till Melinda "DiZi" Lönnberg, som lärde mig sååååå mycket om skrivande, framförande, kroppsspråk och mig själv att jag blir svimfärdig. Hon är amazing, både som person och som lärare, och hon gör allt med glimten i ögat. Hon är en sån person som jag är så glad över att jag fått möta i mitt liv! TACK! ♥