Jag tycker den här dikten är så vacker. Den har en så vacker rytm, och valet av ord är liksom... perfekt. För många är den kanske svagt bekant från filmen Eclipse i Twilight-sagan. Bella läser den riktigt i början av filmen och den finns även med i boken, på de första sidorna. Den fångade mig när jag såg Eclipse första gången. Jag kan fortfarande höra hennes uttal i huvudet när jag läser den. Dessutom har den ett djup, en nivå, som är väldigt svår att nå. Både som "poet" och som läsare. Fulländning!