Just some unpersonal personal s*it

Tårar väntar i mina ögonvrår. Väntar på att få rinna ner för kinden likt regn ner för en glasruta. Det är inget personligt, men ibland tar jag det personligt, när jag ser allt som folk kan skriva på nätet, allt de kan säga åt andra. Det tar ju aldrig slut.....

VARFÖR? Varför kan folk inte bara sluta? Alltid detta skitprat, mobbande och alla sneda blickar. Hur orkar man häva ur sig allt det där? Jag blir så innerligt trött, arg och ledsen. Att någon ska behöva höra sånt. Vem det än är. Att någon ska behöva ta ett djupt andetag och bara svälja. Försöka glömma, men aldrig kunna.

Vet någon hur länge ett sådant där elakt ord sitter? Förmodligen för alltid. När något nytt kommer så behöver man inte bara stålsätta sig inför det. Man måste ta emot hela vågen av sådana händelser som man varit med om tidigare. Ett upprivet sår, som blir infekterat av allt gammalt.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Golden StarDust

Mitt lilla liv i den stora världen. Inget speciellt, men det enda jag har!

RSS 2.0