Hur kommer det sig att jag de senaste nätterna (jag vet jag är uppe sent) börjat tänka mycket. Mest på det som hänt. Nu började jag tänka på en vän. En vän som var riktigt nära, en vän jag kunde tala om allt med, en vän som skrattade åt samma saker som jag och en vän som nu har försvunnit. Vi träffades genom en annan vän och blev fort vänner. Hon bodde på andra sidan vägen så vi träffades mycket. Sen bytte hon till min skola och vi blev ännu bättre kompisar. Hon flyttade från lilla Långåminne till lite större Yttermalax men det var aldrig något problem. Vi träffades nästa varje dag under vissa perioder och har hunnit gå på flera kurser och göra mycket annat ihop. Men när jag började sjuan gled vi lite ifrån varandra. Och när hon började sjuan ett år senare hade vi i princip helt slutat träffas. Jag antar att vi växte ifrån varandra. Vilket är synd. Men oberoende vad så kommer jag alltid minns henne som en nära vän. Och jag kommer aldrig riktigt att kunna sätta mig till doms över hennes val i livet eftersom jag en gång kände henne och tror att det fortfarande finns en del av min gamla vän kvar där, någonstans.....

Vissa gånger undrar jag om jag kunde gjort något annorlunda. För att hindra detta. Kanske kunde jag, eller kanske det helt enkelt var meningen att det skulle bli såhär. Kanske vi någon dag tar upp kontakten och fortsätter, lika självklart som vi aldrig slutat träffas eller så försvinner vi åt olika håll och träffas eller ses aldrig igen.

Oavsett hur det blir så vill jag att du ska veta att du var en viktig del av mitt liv och att jag aldrig kommer glömma dig, Johanna ♥